Elfiske med Rickard från Sportfiskarna

Rickard Gustafsson från Sportfiskarna.

Så var det snart dags för Bråvikens havsöring att vandra upp i bäckarna för lek. Gott om vatten har vi år vilket bäddar för en tidig uppgång redan nu i slutet på september. I Östergötland har länsstyrelsen startat upp sitt nätverk med rapportering av öringlek till artportalen och övervakning av lekvattnen:
www.lansstyrelsen.se/ostergotland/Sv/djur-och-natur/fiske/havsoringvaktarna/Pages/default.aspx
Vi kommer också att vara en del av detta i höst. Det är lockande för folk som inte förstår bättre att fånga de stora fiskarna i de små bäckarna. Var med och skydda  öringarna genom din närvaro du också. Vakta och informera om hur viktigt det är att öringen får vara i fred under leken. Tänk på att det är bättre att ta det lugnt och vara lite pedagogisk än att bli aggressiv och mucka gräl med folk som inte sköter sig.

Här har vi skapat en riktig öringfabrik!

Den tionde september var jag med och assisterade Sportfiskarnas årliga elfiske i Näveån. Rickard Gustafsson höll också i år i aggregatet. Vattenståndet lite högre än vanligt. De två områden (transekter) som tidigare undersökts visade sig hålla ett väldigt fint bestånd av både öringungar som kläckts under våren 2015 (runt 60-80 mm långa) och sådana som kläcktes våren 2014 (runt 150-170 mm långa).

En äldre öring som stannat i lite längre i Näveån.

Allra tätast stod öringen på de nya ställen vi gjorde i ordning för lek och uppväxt i september 2014. Utrop som "det är helt sjukt med fisk!" hördes ideligen under fisket.

Fisk som kläcktes våren 2014

Det är väldigt tydligt vad några ton sten kan göra för fisken. Andra arter som vi fångade var flodnejonöga, stensimpa, gädda, abborre, björkna och sutare. Faktum är att vi fick sutare långt upp i forsen, ett tecken på att även hårt forsande partier även tjänar som vandringsleder för arter som man inte tänker sig som "forsfiskar" bara inte hopphöjden är för stor.

En sutare i forsen – vem hade trott det?

Vi kunde notera bettskada i stjärtfenan på någon fisk, förmodligen p.g.a. den ökande fisktätheten i transekterna. Mer sten ger fler små matplatser och gömslen och detta måste vi fortsätta att arbeta med för att minska dödlighet p.g.a. trängsel på den korta tillgängliga sträckan. Vi diskuterade även fler förbättringar som skulle kunna göras. Nedre sträckan skulle tjäna på ytterligare ett lass med sten och fallet uppströms grillplatsen är ett svårt hinder för fisken. Här skulle en fördjupning under fallet ge fisken bättre accelerationsträcka inför hoppet. På sikt behöver det vandringshindrets fallhöjd tas ut på en längre sträcka.

Stensimpan är en vanlig fisk i Näveån.